Välkommen till Blackberry hell

Det uppkopplade helvetet närmar sig. I tidigare science fiction filmer eller böcker beskrevs ibland människan som en lallande idiot med trådar inkopplade direkt i hjärnan och där vi alla styrdes av en osynlig kraft. Liggandes på britsar i rader utan förmåga att röra oss eller styra våra liv. Men det behövdes inga koppartrådar i hjärnan.

Jag kan då ödmjukt upplysa alla er som inte redan upptäckt det – det uppkopplade helvetet är redan här. Blackberry, är en av de onda krafter som vill oss illa och som har gjort så under några år nu. Visst finns det flera som aspirerar på att få koppla upp oss men Blackberry får symbolisera det onda här.

Överallt finns dom, Blackberryfolket. Dom uppkopplade. Och som icke invigd i det hemliga sällskapet blir man efter ett tag fullständigt galen. På möten, i bilar, på restauranger, på fritiden, i liftkön, på bio. Överallt detta ständiga fingrande på tangentbordet. Ständigt kollande efter ett nytt mail. Aldrig riktigt närvarande i samtal eller i sällskap. När Blackberryn vibrerar åker höger hand iväg till bälteshållaren i läder där Blackberryn ligger förvarad och snabbt hamnar det i handen och tummen fingrar nervöst på den lilla navigationsknappen.

Bredvid mig, där jag sitter skriver, i ett trångt flygplan mellan Pittsburgh och Memphis, sitter en yngre man som innan vi lyfter tog upp sin Blackberry 7 gånger under 10 minuter. Sen var alla tvungna att stänga av all elektronik. 7 gånger! Det är inte en ovana, det är ett beroende.
Jag är nog att betrakta som en (förvisso medelålders) erfaren användare av mail och internet. Min första maildress fick jag 1985 på en Digital Equipment VAX. Första internet adressen skaffade jag mig 1988 och då fick man mailen via en uppringd 1200 baud förbindelse med KTH. Jag såg första webservern 1991 då det fanns ett fåtal existerande i världen. Jag har skickat mer mail än de flesta.

Men aldrig att jag skulle droga ner mig med en Blackberry. Allt enfaldigt försvarande om att det är bra att få mailen direkt så man kan svara på dem och att man då slipper mer arbete efter möten och resor. Vilket kvalificerat struntprat. Jag tror att mailen är den medelålders mannens (och kvinnan i något mindre skala) alibi för att veta att han existerar. Dom som växer upp idag kommer troligen inte använda mail på samma sätt som vi. Vi använder ju mail som ett korkat sätt att imitera instant messaging. Men om vi tittar på vilka som använder msn, twitter och annat mer dynamiskt och direkt sätt att kommunicera så är användandet mycket lågt bland människor över 40.

Så, gott folk. Välkomna till Blackberry hell. Välkomna till det uppkopplade helvetet.