Jag har länge funderat på varför jag när jag blivit äldre börjat att irritera mig över saker som när jag var yngre kunde ignorera fullständigt. Det är fullständiga skitsaker för det mesta och allt som oftast blir jag otroligt irriterad över hur andra människor beter sig. Jag kan ibland höra mig själv muttra saker om personer eller situationer som jag förut bara trodde att gamla gubbjävlar kunde kläcka ur sig. Det är då som jag slås av tanken att det kanske är så med åldern, att det för med sig beteenden med automatik. Tidsinställda galenskaper som plötsligt, vid en viss ålder, blommar ut och får barnen och övriga familjen att ta sig för pannan och stöna. Inte vet jag.
Men ingenting gör mig så förbannad som när folk tränger sig i biltvätten. Såna där som ställer sig i kö först (!) och sen går och handlar sin förbannade biljett. Och så får jag, som redan köpt min tvättbiljett med Guldprogram, stå där och vänta. Sånt gör mig förbannad. Den kokande ilskan har fått mig, en i normala fall lugn för att inte säga försiktig person, att blomma ut i svavelosande besvärjelser och be den framför ta sin rostiga skrothög och flytta sig innan jag exploderar. Hittills har ingen flyttat på sig utan helt fegt smitit in i biltvätten och gömt sig i vattenfallet där inne. Förvissad om att stollen i Volvon bakom ska stanna utanför eftersom han är galen men inte så galen att han vill bli blöt. Och förstöra kavajen.
Det är nästan lika irriterande med folk som nyser mer än två gånger på raken. Likaså är dom som smygfiser i flygplansstolen bredvid synnerligen irriterande (eftersom alla kan tro det är jag), det är på gränsen till vansinnesframkallande att jag jämt ska skriva fel när jag pekfingrar mig fram i Word. Jag tror ju att ja stavat rätt men så kommer den där irriterande röda lilla våglinjen fram och skriker högljutt ut att jag gjort fel, fel, fel.
Mest irriterande är det ju självfallet att vara irriterad. Det tar energi, är ofta osakligt och sen är det ju ingen som lyssnar heller. Irriterande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar