En klok man

David C Korten är en klok man. Professor i företagsekonomi vid Harvard Business School men nu pensionerad. Han har förstått att framgång inte kan räknas i pengar. Framgång, lycka eller välbefinnande räknas sällan i kronor, dollar eller euro. Möjligen kan de göra ett redan rikt liv något enklare men, som man säger, man kan inte köpa lycka.

De stora, globala företagen härjar fritt och drar runt som präriehundar. Man etablerar sig på ett ställa för att något eller några år senare dra vidare till nästa land eller stad. Där skatter eller arbetskraftskostnader är lägre. Det tar förmodligen inte mer än någon månad att flytta en någorlunda avancerad fabrik från ett land till ett annat. Lite surr från bultdragarna och sen in i en container och iväg. Jag pratade med en kollega från Irland, där husen står tomma och Dell, som etablerade en stor tillverkningsenhet där för några år sedan, nu dragit vidare med sin skränande flock och lämnat ett öde samhälle efter sig. 2500 i fabriken, 6000 hos underleverantörerna.

Det cyniska i detta är förmodligen att vi skapat detta själva. I vår iver efter prylar. Det är inte så långt från Wall Street till Kina till vardagsrummets platt-TV i Åmål. Den som tror att vi kan peka finger åt storföretagen måste själva rannsaka oss. Vill vi ha det här?

På Heathrow stod jag nyss bredvid två backslicks från Stockholms finanskvarter som diskuterade investeringar och vilka ”interesting deals” som fanns på marknaden just nu. Den engelska herren de pratade med berättade stolt att det första han köpte när han flyttade till Sverige var en Carl Larsson. Det imponerade på backslick 1 och 2 som hummade uppskattande. Bland denna flock befinner sig många, om inte farliga, så oproduktiva människor. Man kan inte tjäna pengar på pengar. Därvid har Islam rätt.
David C Korten har rätt i sin hypotes att människor förmodligen inte är giriga av naturen men fostras att bli så av politiker och storföretag. Vi blir vad vi är. Vi är i det stycket alla likadana, vi fostrar våra barn att bli konsumister.

På ett sätt är den kris vi upplever nu väldigt bra. Det är inte längre skämmigt att inte åka på semester till Thailand. Det är helt acceptabelt att ha kvar sin bil ett par år till. Byta kök får vänta. Några har nog medvetet slagit av på takten och känt att det är ganska skönt. Till och med min kollega i New Jersey, med god lön och bra jobb, valde att inte köpa ny platt-TV ( varför hakar jag upp mig på dom?). Då har nog pendeln slagit åt andra hållet. USA sparar.