Jag sitter på flyget över Atlanten och läser senaste Arena. En artikel där (författad av Lars Ingelstam och Bengt KÅ Johansson) handlar om hur vi bäst ska kunna balansera kraftiga nedgångar i konjunkturen. Man lanserar en modell som man kallar "det solidariska dragspelet". Sammanfattningsvis vill man att när en "arbetsplats, stor eller liten, drabbas av försämrad orderingång eller minskad budget" så ska den första åtgärden vara att alla går ner i tid, solidariskt. Dessutom skall A-kassan gå in och kompensera minskningen i lön (och pension får man förmoda). Den tid som blir över ska användas till fortbildning sk "utvecklingstid".
Det finns en god tanke i detta och det är att man kan balansera goda och dåliga tider. Det görs redan idag, bland annat använder Scania ett system där man får arbeta mer faktisk tid i högkonjunktur och mindre i lågkonjunktur, en slags tidsbank. Dessutom så har Scania under ett år arbetat fyradagarsvecka där de anställda gått med på att sänka sin lön något.
I Tyskland praktiserar man "Kurzarbeit", ett statligt subventionerat system där ett företag kan bedriva fyradagarsvecka med stöd från myndigheter så att de anställda inte förlorar så mycket i lön.
Problemet med statiska system är att man i många fall konserverar dåliga verksamheter på ett sånt sätt att en naturlig förändring av företaget under dåliga tider inte blir av. Det kan låta syniskt men det är faktiskt så att genom att minska arbetsstyrkan krävs också att man arbetar med att förbättra processerna i företaget. Det finns en risk att man stagnerar om inte ibland kammar igenom organisationen.
Den här konjunkturen är nog dessvärre annorlunda, vi kommer att få lära oss mycket de närmaste åren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar