En tanke som ser ut som en handling

I dagens nummer av Aftonbladet skriver Peter Kadhammar att det är ofattbart hur blind man var i Bryssel som lät Grekland komma med i euron. Att man måste ha sett hur illa det var ställt med korruptionen, hur fejkade siffrorna måste ha varit, hur dåligt förberedda Grekland var.

Klart dom visste. För Tyskland var det ju en vinstlott att få med fattiglapparna i söder. För Tyskland har ju åren med euron varit som en stor vinstlott där konkurrenskraften stärkts och där tysklands BNP gynnats kraftigt av att ha en svag euro jämfört med en stark D-mark. Genomsnittet i eurosamarbetet har ju tyskarna åkt räkmacka på.
Att ingen kunde inse hur stora konsekvenserna skulle bli kan man nog förutsätta. Att man idag står och väljer mellan att slänga gigantiska summor i sjön eller låta det politiska projektet euro gå över styr. Vad väljer man?
Jag är glad att jag kan se mina barn i ansiktet och säga att jag röstade mot att införa euron i Sverige. Inte för att jag då förstod att det skulle gå så illa utan för att Tyskland och Frankrike då gav blanka fasen i de underskottsregler som fanns då och som undgick straff. Min uppfattning då var att EU och framförallt euron helt skulle styras av de två länderna. Och på sätt och vis fick jag väl rätt. Tyvärr.