Obehagliga tongångar från SD om fri media

Nya tongångar från SD

Under veckan fällde Jimmie Åkesson kommentarer kring P3 och hans åsikt att om han vore chef där skulle han lägga ner kanalen direkt. Den bestod ändå bara av vänstervriden smörja.

Det här är ett tydligt tecken på hur Trumps vettvilliga angrepp på pressen (eller nästan hela presskåren) i USA som opålitliga och hur media producerar falska nyheter, speciellt om honom, sprider sig på ett obehagligt sätt. Det är väl självklart att om presidenten i världens mäktigaste land har den attityden så kommer andra att följa efter. I Sverige är det nog första gången jag ser tecken på att någon följt efter.

Det är helt uppenbart att angreppen på fria medier börjat även hos oss. Den fria pressen är ju en garant för en demokrati och om vi har politiska ledare som vill begränsa friheten så är vi på ett väldigt sluttande plan. Lite till och det kommer bli en mycket brant nedförsbacke.

Jag tror absolut inte det var ett stundens infall eller en spontan kommentar från hans sida, det var väl genomtänkt och planerat. Anhängarna kommer tolka det som en hälsosam tillrättavisning av media och bara stärka hans position.

Det här är bara början!

Den prestationsbaserade självbildens förbannelse

I en värld full av förväntningar på oss själva, på andra och på andras bild av oss själva är det lätt att tappa fotfästet.

Att uppleva att man endast är vad man presterar är väldigt farligt i för stora doser, mest mot den egna psykiska hälsan. Att mätas, och tro att man mäts, genom det man presterar ger med största sannolikhet en dålig självkänsla och en relativt säker väg mot utmattning och depression.

Genom åren som chef och ledare har jag sett det här fenomenet gång på gång. Oerhört kompetenta och drivna människor som knäcks på vägen genom sin prestationsbaserade självbild.

Varför låter vi det hända?

Den som uppvisar en prestationsbaserad självbild söker hela tiden bekräftelse att man utfört mycket och att man gjort allt rätt. Misstag eller en misstanke om att omgivningen uppfattar att man levererat mindre än förväntat kompenseras med ännu hårdare arbete. Som givetvis resulterar i trötthet som i sin tur påverkar prestationen, sen är hjulet igång.

Jag har använt ett måtto som är så bra men så svårt att följa:

Du ska inte tro på allt du tänker!

Mycket, inte allt, är resultatet av våra egna tankars förmåga att skapa bilder och uppfattningar om oss och omvärlden som ibland är helt uppdiktade. Men vi upplever dom som verkliga, hotfulla och nedvärderande. Och vi har inget medel att sätta emot. Vi är nakna och sårbara.

Den starkaste motkraften mot en prestationsbaserad självbild är en god självkänsla. Den är inte lätt att få. Den är inte gratis och den kräver en inre trygghet.
Fundera på hur många du känner som verkligen besitter en god självkänsla. Det är inte så många.
Självkänslan fungerar som en stark fyrbåk, ett riktmärke som gör att man kan navigera rätt och säkert i en stormig tillvaro.

Kan det vara så att den prestationsbaserade självbilden på något sätt blandat ihop självförtroende (vad jag gör, hur jag ser ut etc) med självkänsla (vem jag är) och detta är vår moderna psykologiska paradox?

Markus Heilig resonerar i sin bok "Han, hon och hjärnan" om biologiska skillnader i hjärnan mellan kvinnor och män. Om det nu är så, skulle det kunna påverka hur vi agerar och hanterar självbilden?
Kan män och kvinnor reagera olika?

Och kan den prestationsbaserade självbilden vara mer biologiskt programmerad och inte bara ett resultat av uppväxt och miljöfaktorer?

Skulle det förklara varför yngre tjejer och unga vuxna kvinnor har jobbiga prestationskrav i skolan medan de flesta killar verkar gå mer obemärkt förbi. Och kanske till och med varför fler kvinnor har akademisk examen men färre arbetar i ledande befattningar senare i arbetslivet.
Jag vet inte.

Ett problem som bidrar till förvärrandet av psykisk ohälsa är att vi ständigt ska utvärdera oss själva och det vi utför. Genom åren har jag sett otaliga horribla och förminskande exempel på det här. I vår iver att förbättra verksamheten åstadkommer vi bara det motsatta med personen bakom.

”Vad har du bidragit med till verksamheten”, hörde jag en yngre chef fråga en medelålders kvinna på ett café för ett par veckor sedan. Tydligen hade dom ett utvecklingssamtal och förutom det oacceptabla att omgivningen tydligt hörde samtalet, kröp kvinnan som frågades ut och försökte försvara sin heder, sitt arbete eller en liten skärva av sin egen självkänsla. För ett ögonblick tänkte jag gå fram och fråga den yngre chefen: ”Hur i helvete tänkte du nu?”
Jag funderar fortfarande på det samtalet. På hur många sätt hen drog mattan under fötterna på den hen frågade ut och om det fanns någon ambition att ge motivation eller stolthet till kvinnan på andra sidan bordet.
Det gjorde ont att höra. Med det förekommer många såna samtal idag. Värdering, inte samtal eller coachning. Frågor istället för att lyssna.
Skulle den kvinnan kunna säga till sig själv: ”Jag ska inte tro på allt jag tänker”?

Vad är då lösningen?

Tänk om någon visste det.

En viktig faktor vid beteendeförändring är ju alltid insikt och acceptans. Att acceptera att jag mäter mig utifrån det jag presterar istället för vem jag är och sedan förändra det. Är det enkelt? Inte alls. Det är det svåraste vi kan göra. Vi kan som medelålders träna oss till att springa milen på 50 minuter, lyfta 100 pannor i bänkpress eller göra 15 chins men att träna oss till att tänka att vi äntligen blivit en människa som gör bra saker som andra uppskattar och att det är nog, det är svårast av allt. Det är väldigt svårt att tycka om sig själv.

Att jaga bort den prestationsbaserade självbilden och gå på djupet och förstå sig själv och sina drivkrafter, allt i arbetet att ersätta sin prestationsbaserade självbild med en god självkänsla, det är en gigantisk utmaning och kräver att vi omprogrammerar oss.

Kanske ska vi plocka bort ämnet "Bild" från undervisningen i skolan och istället införa ämnet 'Självbild'. Där kan man jobba med jaget och självbilden och stärka framtidens människor så att dom är bättre rustade och att man som vuxen inte tror att självbild är det samma som Selfie.

'Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli', för att citera min egen far.

Europa tuffar på

Europa går som tåget och trots alla utmaningar och slitningar är det full fart framåt ändå.

Europa dras idag isär av höger- nationalistkrafterna i Ungern, Polen, Tjeckien och Österrike. Frankrike var en hårsmån från att trilla dit och med en ständig påminnelse om förgängligheten backar nu Storbritannien ur EU och tackar för sig.

Vad händer i det ständigt kaosande Italien? Om och när man knypplar ihop en bräcklig regering kan det mycket väl vara så att den också får en stark EU-fientlig prägel. Dessutom har Italien ett finansiellt läge som kan få Greklands att framstå som en dagislek i sammanhanget.

Jag gav EU 30 år att överleva för 15 år sedan och jag tror fortfarande att jag kommer att få rätt. Projektet som gick för fort och som överraskades av en flyktingvåg av människor som sökte ett bättre liv. Den frågan kommer att förfölja Unionen under lång tid och om det befarade kriget mellan Saudiarabien och Iran brakar löst har vi förmodligen inte upplevt en bråkdel av magnituden av det än.

Med tanke på att Europa går som tåget nu så är det förmodligen inte lika infekterat i vissa gemensamma frågor med när konjukturfallet kommer kan det bli väldigt hett kring bordet i Bryssel. Det är ändå lättare att vara generös om man har medel att dela med sig av.

Än så länge är Brexit bara en omröstning som gick snett men snart är det en realitet och då kommer andra länder att utvärdera utfallet och följa efter om det visat sig gynnsamt. Vad skulle hända om vi fick 5 folkomröstningar till i de andra nationalistiska länderna?

Vilken gnista tänder elden?

Ekonomin går som tåget och vi har redan glömt både 2008 och den tröghet som fanns efter det. Räntan är låg, exportindustrin går som tåget och arbetslösheten är rekordlåg. Vad skulle möjligen kunna gå fel?

Well, med en Trump som iklädd galenfrisyr huffar och puffar och Twittrar som en åttaåring med sockerpåslag så kan väl egentligen vad som helst gå åt helvete. Det är ju inte precis nån vanlig stolle (Twitter verkar vara en Lustgård för alla dårar som känner sig förfördelade) som sitter och delar med sig av sina innersta tvångstankar.

Om inte handelskriget blåser upp till full storm (och det verkar som om Kina är den vuxna parten här) så finns det ju gott om andra saker som skulle kunna få ekonomi och börs att göra en nose dive.

Korea är inte en sån men däremot Syrien. Där kan det gå fort som bara den och en missil är allt vi behöver för att starta en präriebrand. Inte nåt nytt storkrig, men en relation mellan Ryssland (och Iran) och USA (och allierade) som skulle få kalla kriget att framstå som ett teparty.

Tipset är väl att USA är fullständigt upplurat på läktaren här också. Vill man verkligen provocera fram en konflikt som kan spåra snett är det här ett perfekt tillfälle. En perfekt storm. Twitterpajasen är redan i full swing på hemmaplan och har blodtrycket högt så det är väl ingen utmaning att få honom börja använda militära medel.

Med tanke på hur börserna ser ut nu behövs det inte mycket för att det ska gå på näbben igen, som för tio år sedan. Släpper man loss missiler imorgon eller lördag så är det nog den lilla gnista som kan tända elden vi alla förstår ska komma och då hjälper det inte att stå där med vattenslangen utan då ska man nog springa åt andra hållet. Kanske redan idag?

Den långsamma utarmningen, eller?

Idag läser i stort sett hälften av alla mellan åldern 15 och 24 nyheterna på Facebook. Är det bra eller dåligt?

Personligen är jag traditionalist. Nyheter läser man bäst på papper. Långsamt, noggrant och nyfiket. Men det är jag, det.

Skillnaden mellan att läsa en tidning från första till sista sidan är att man blir serverad en stor variation av nyheter där allmänbildning kan breddas och överraskande nyheter dyka upp för läsaren.
Nyheterna på FB är korta och väldigt ofta utan analys även om det också förekommer sajter som erbjuder väl utvecklade artiklar och lite djupdykning i olika ämnen. För det mesta är det som smågodis, inte mycket näring men lite av varje.

Det skulle ju också kunna vara så att det ändå ger fler lite mer än idag. Att man skapar en nyfikenhet som inte fanns där tidigare. Som ger alla en liten insikt i vad nyheter är. Och deltar i samhällsutvecklingen.

Det värsta scenariot är att allt fler stannar i bubblan hos sociala medier och slutar röra sig på djupet utan sitter i soffan och kapslar in sig i Facebook och Instagram eller Pinterest. Där det är ont om syre och  nyfikenheten dör. Där dör intellektet och degenereringen tar över.

Kan vi tro på en återkomst av tidningarna? Där nyfikenheten regerar och allmänbildningen tilltar?

Äntligen Skolverket!

Äntligen hörs det lite självkritik och nya vindar verkar blåsa på Skolverket.
Jag uppfattar GD Peter Fredriksson som en tämligen frispråkig och självständig typ och det är bra att han tagit intryck av den senaste tidens debatt.

Det som mest diskuterats är hur föräldrar som, trots akademiska examen och en stor erfarenhet, inte kan hjälpa sina barn för att uppgifterna är för komplexa och otydliga. Där faktakunskaper reducerats till att "det går att googla" och man aldrig får nöta in något. Där det råder en närmast paranoid rädsla för att elever ska sitta och nöta in årtal, namn eller multiplikationstabellen.
Det är så intressant att höra tex Gustav Fridolin säga att det är omodernt "att rabbla regentlängder" när frågan om faktakunskaper kommer på tal i diskussionen i motvikt till det som idag blivit nåt väldigt diffust forskaruppdrag till eleverna där man ska ta fram fakta själv och göra abstrakta betraktelser av det ena eller andra ämnet. Det bemötandet är så genomskinligt i sin retorik och på gränsen till korkat att uttala.

Skolans dilemma består av flera större problem där Fridolin är ett problem med sin otydlighet och ordsvada men där andra lösningar borde vara ett förstatligande, nivågruppering och borttagande av det fria skolvalet. Men det mest akuta är förmodligen att styra upp den läroplan som nu används och få den att bättre spegla dagens förutsättningar och inte en drömvision om hur det borde vara där fakta finns på Google och där vi bara sitter och analyserar och gör reflektioner och fördjupningar.

Maken till allmän handfallenhet när det gäller skolans problem just nu är svår att jämföra. Men med Frodolin vid rodret kommer vi att segla i cirklar och så småningom hamna på grund, därför är det bra om vi har någon som är frispråkig, envis och stark på posten på Skolverket. Säkert obekvämt för många men nödvändigt för skolans överlevnad.

GAFA som konspirationsteori

För lite drygt 100 år sedan fanns ett monopol på den amerikanska marknaden för olja som bröts upp av Högsta domstolen i ett stort antal mindre bolag. På grund av Standard Oils brutala affärsmetoder och fullständigt dominerande ställning beslöts att detta inte fick fortsätta eftersom det inte gynnade marknaden eller USA för den delen.

Den tidens mest värdefulla tillgång och smörjmedel för tillväxten var då olja, den drev på den industriella utvecklingen och la grund för kommunikation mellan människor (men också grund för miljöproblemen) och med en dominerande spelare kunde detta utnyttjas hänsynslöst och på grund av detta agerade myndigheterna.

Idag representeras den dominerande ställningen av andra amerikanska bolag som Google, Amazon, Facebook och Apple. Dom har var och en samma monopolställning och borde därmed dra till sig myndigheternas intresse som en koblaja i juli gör för flugor.

Genom att ge något vill man få något. Genom att ge gratis tillgång till en App för kommunikation byter Facebook till sig gränslöst med information om användaren. Genom att Google låter oss få gratis information som kan sökas på alla plattformar och genom smarta verktyg får man tillgång till allt som går att veta om dig som Googlare. Samma gäller Apple där armén av Applare hängivet och okritiskt ger allt utan att ställa en enda fråga.

Amazon är lite lurigare i sitt sätt men var medveten om att det vi gör och delar med Amazon håller på att dränera våra städer på affärslivet. Och varenda lowsock eller bok du köpt finns lagrat som en del i kartläggningen av dig och ditt liv.

Så, var finns amerikanska myndigheter idag? Var är deras högljudda protester och starka agerande. Visst finns det en debatt och mycket kritiska röster men det känns ju inte precis som det blåser iskallt.

 

Är man konspirationsteoretiker skulle man kunna tänka att det ligger i USAs intresse att veta att allt som finns att veta om en stor mängd människor i hela världen finns i amerikanska händer.

Dagens olja är information. Med information kan man styra Massorna, med information kan man förutse händelser och skeenden. Den som äger information är den som äger tolkningen och styrningen.

Jag hoppas och tror att inom 5 år är både Amazon Google uppdelat och Facebook har fått så hårda krav på datasäkerhet för integritetens skull så att dess betydelse ändrats till att bli en skvallerkanal istället för en informationsdamsugare.