Man kan beskriva de finansiella läget, eller krisen med stort K som den ofta skrivs som, på olika sätt. Och jag är inte ironisk nu i min reflektion.
Jag befinner mig på ett hotell i New Jersey som jag bott på ganska regelbundet under 3 år. Jag har bott är i olika perioder nästan varje kvartal och det är ett bra hotell, absolut inte lyxklass men ett mycket bra, trevligt och fantastiskt sk businesshotell.
Intressant är att följa de små tecknen. I början var det full service. På kvällen när man kom in på rummet efter en arbetsdag låg täcket vikt åt sidan, en CD med lugnande musik stod och snurrade och spred en skön stämning. På kudden låg kommande väderforercast och eventuellt om det var något annat man borde uppmärksamma. För två år sedan försvann CD-musiken och väderforecasten på kudden. Ett halvår senare var det ingen som vek undan täcket.
Missförstå mig rätt. Jag behöver inte denna service. Jag vill inte ha den egentligen eftersom jag vill att det rum jag bor i ska ha en viss integritet. Ingen ska komma och gå på kvällen. För mig är den här typen av service typiskt överflöd och en del av det amerikanska samhället. (Som tvättäkta svensk känner man sig ju lite fånig)
Nu, när jag kom hit, är morgonrocken borta, den som man alltid gick och lufsade i. Dessutom ligger inte USA Today utanför dörren. Och lika bra är väl det eftersom det aldrig står så mycket trovärdigt i den.
Intressant är också att förut fanns bara lite doughnuts, blaskigt kaffe och några kakor för de som inte åt full frukost som kostade skjortan. Numera är gratisfrukosten uppgraderad med yougurt och frukt och förmodligen betalar inte folk för en dyr lyxfrulle utan vill ha det lite enklare men inkluderat i rumspriset.
Förundransvärt hur väl den här förändringen av service på ett enda hotell avspeglar hela den amerikanska och den globala ekonomin.
(Det enda jag egentligen saknar just här är det smaskiga wienerbröden, dom där sockerdränkta, onyttiga sakerna som man fick en otrolig sockerkick av.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar