Jag läste en kort artikel in nån av kvällstidningarna att en amerikans professor hade listat ut hur Sudukon är uppbyggd och utvecklat ett formel, eller snarare en algoritm, som gör att man då kan lösa alla Sudukon, även de svåraste.
Ett lysande framsteg. Tänk så mycket tid som nu istället kan gå åt till att lösa viktigare problem än hur siffrorna i ett rutmönster ska stå. När jag flyger (och det är rätt ofta) ser jag alltid flera runt mig i kabinen eller loungen som sitter med sina Sudokun och klurar. Jag tycker mig se att det är inga dumskallar som sitter där, tvärtom. Högutbildade, förmodligen med goda jobb, goda tänkare, helt enkelt.
Samlade man upp all den processorkraft som alla dessa hjärnor representerar och låter var och en klura ut en liten, liten bit av tex hur vi löser matförsörjningen i Afrika, hur man genom skatter kan minska flyget, hur man kan få människor att köra små, snåla bilar eller inte alls. Eller hur föräldrar ska kunna motiveras att ta större ansvar för sina barn. Eller kanske nåt banalare som hur vi ska få Stockholmarna att sopsortera.
Sånt kan man då istället använda sin hjärnkratft till. Istället för att räkna från 1 till 9.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar