Tålamodsprövande

Tålamodsprövande. Smaka på det ordet. Ett fantastiskt bra och beskrivande ord. Min fru, som är betydligt mer kyrklig (som det hette förr) än jag, kallar det för prövningar.
Det verkar som om ju äldre man blir desto bättre och sämre blir ens tålamod. Det som kunde för sinnet att koka över när man är tjugofem (av någon freudiansk orsak skrev jag först tjugofel), passerar mer eller mindre obemärkt förbi idag. Ålder kristalliserar nog ut sådant som har med ansvar och beteende att göra.
För mig så finns det ingen mer tålamodsprövande än ett dåligt beteende. Det ska vara ett bristande ansvar i så fall.
Det finns inga dåliga människor, bara dåliga beteenden, kan man säga. Men fan vad dålig man är då!