Jag lyssnade på Radiosporten imorse där man entusiastiskt intervjuade Björn Ferry efter hans guld i skidskytte. Han fick frågan om det kom glädjetårar och då svarade han ”Jag hulkade till i tre sekunder men sen behärskade jag mig”
”…men sen behärskade jag mig”.
Det är nog det mest svenska man kan höra. Visa inte för mycket känslor och gör du det, se till att hålla tresekundersgränsen. Men jag gillar det, vi svenskar är ju återhållsamma. Att sydeuropéer tycker vi är tråkiga, känslokalla och återhållsamma är för att vi är betydligt mindre öppet känslosamma. Vi är förvisso effektiva och hänger oss sällan, det ska vara vid någon idrottsprestation av typen fotbolls-VM eller för all del när Björn Ferry tar OS-guld.
Vill man vara cynisk då så kan man ju påpeka för våra sydeuropeiska kollegor i Grekland som ju får anses vara synnerligen känslomässiga att det vore bättre om man hade koll på statsskulden än grät till Dalares bouzouki. Bättre att dra in stålar till BNP än att sitta på Café Daphne och lira kort och diskutera livets jävligheter dagarna ut och in.
Därför anser jag att Björn Ferrys uttalande imorse var jävligt coolt. Han slog huvudet på den svanska spiken och även om han är frispråkigheten personifierad så var det här kommet rätt från den norrländska mentaliteten.
Heja Björn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar