Det är en fri värld (i alla fall där jag bor) och då får man göra det mesta som man vill eller som man inte vill.
Jag vill inte. Tänker inte skaffa konto på Facebook. Ett högst aktivt val. Och plötsligt känner jag mig som min gamla mamma som suckar över att allt numera finns på nätet och att hon har så svårt att lära sig hur man gör. Alla finns på Facebook, SAS, SJ, Ica och goddammit om inte COOP finns där med.
Sociala medier. Tycker inte jag. Asociala medier.
Men du kan ju hitta gamla klasskompisar, säger mina barn. Men jag vill inte hitta gamla klasskompisar. Och jag vill för guds skull inte att dom ska hitta mig. Jag kan springa på dom på gatan ”Tjena hej, vad gör du?”. Men inte mer.
Dessutom, som ledare vill jag inte att mina medarbetare ska kunna läsa om mig, vill inte bli vän med dom eller ens neka att bli vän. Det ingår i den integritet som jag bestämt mig för att ha.
Och ja, jag är förvisso medelålders man. Men nej, jag är inte teknikfientlig och har svårt med ”data”. Nope. Jag är en tidigare användare än 99% av alla svenskar och har fanimej bytt fler hårddiskar och tankat av ungarnas MSN konton mer än dom flesta. (så mycket för integriteten…)
Så, därför har jag i alla fall bestämt mig. Inget Facebook, inga rodnande kinder där jag lite skamligt erkänner att ”Ja, jo, jag har ett konto men du vet jag är aldrig inne och kollar..” Ha!, säger jag.
Och jag jag tänker inte se den förbannade filmen om Facebook heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar