Att etablera minimilöner på svensk arbetsmarknad är givetvis som att säga att alla som har bmi över 25 måste banta. Ovärdigt och lite kränkande. Men nödvändigt och hälsosamt.
En stor del av vår industri består av exporterade sk maskinbyggare. Företag som tillverkar någon form av maskin, tex robotar, förpackningsmaskiner, bergborrar eller skogsmaskiner. Vi har länge haft tillverkning och sammansättning i Sverige men sedan den fria rörligheten i Europa och den starka utvecklingen av Asien så har stor del av underentreprenörsarbetet flyttat till löglöneländer.
Vi har i Sverige utveckling och design försäljning och i viss mån sammansättning. Så om man studerar något av våra tillverkande bolag så ser det ut som om man har tillverkning i Sverige men man har egentligen bara en del av sin verksamhet kvar men flyttat ut de arbeten med "låg värdeaddering och hög mantid". Vad spelar det för roll?
Förutom att detta då påverkar alla arbetstillfällen direkt genom att tex kablagetillverkare lägger ner sin verksamhet och flyttar till Polen så kommer också de som försörjer dessa med material att få lägga ner verksamheten. Dessa i sin tur ger stor utvecklingshjälp till industriföretag som nu behåller sin design och utveckling i Sverige. Dvs, har vi inte attraktionskraft att tillverka tappar vi också en stor mängd andra kompletterande affärsverksamheter.
Tyskland som industriländernas räknar med att tappa upp till 40% av sina maskintillverkare (och exportörer) till Asien och USA. Detta på grund av billigare energi och billigare arbetskraft. Självklart är närheten till dessa marknader viktigt men inte avgörande.
Vill vi vara med som Industrisatsning duger det inte att bara göra det mer komplicerade ingerjörsarbetena. Vi måste kunna tillverka mer på hemmaplan.
Jämför med England idag. På 80-talet lyckades Thatcher att släcka hela den engelska maskinbyggarindustrinför gott. Detta är ett av de stora problemen idag i England (och hela UK). I vissa delar av den gamla industridesign av landet är den tredje generationen i samma familj fortfarande arbetslösa. Man har aldrig arbetat. Och aldrig förr lära sig hur det är. Tre generationer! Känn på den! Ingen vill hamna där.
Minimilöner skullle driva på en utveckling av lönekostnader som skulle kunna få en positiv effekt på hela samhället.
Absolut inte önskvärt kanske, men ska vi klara sysselsättning och klara av invandringen så måste vi nog tänka om helt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar