Glöm Europa!

Det fanns en tid då man i skolan satt och rabblade länder i Europa. Det var Västtyskland, Östtyskland, Tjeckoslovakien och Jugoslavien. Länder som idag inte längre finns. En tid då en järnmur genom Europa kändes alldeles naturlig och helt i sin ordning. En tid då man tog med sig passet på tågluffen och såg till att ha resecheckar som man växlade till lokal valuta allt eftersom man tuggade sig genom land efter land. En tid då Europa var en världsdel och inte ett fullskaleexperiment i Bryssel. En tid som kändes betydligt mer behaglig. 

På den tiden fanns något som började kallas EG och som man läst om i skolan och somh sprang ur Kol och stålunionen mellan Tyskland och Frankrike. Det var ett begynnande samarbete men mest med avsikt att skapa stabilitet mellan två gamla ärkerivalen. 

Det vi idag ser kan inte vara det man drömde om då. Min skepsis har alltid varit stor och ett så tydligt politiskt projekt har inte alltid oddsen på sin sida. Sett till resultaten såhär långt så finns väldigt mycket kvar att bevisa. Det finns i och för sig flera olika lager av Europa. Fri rörlighet, valuta, gemensamma bestämmelser kring produktsäkerhet för att nämna några.  

Ser man till Valutaunionen så har den, i min mening, ställt till det väldigt mycket för väldigt många. Den fete vinnaren här är givetvis Tyskland som med en undervärderad Euro (visavi gamla D-marken) har kunnat ånga på som ett glödhett lok i sin export. Ställ frågan till Greker eller Spanjorer och svaret blir ett annat. I skydd av politiska skräcken för Too big to fail har även Frankrike och Italien klarat sig undan att bli åtstramade som grannarna i Aten eller Madrid.

Det finns fina exempel på hur länder, genom gemensamt stöd från EU, lyckats bygga upp något substantiellt. Se på Polen eller Tjeckien och hur det är att resa runt där. Modernt och effektivt. Kanske hade det skett ändå? Kanske inte. 

Europa,  som går på knäna i många hänseenden, går ingen skimrande framtid till mötes. Jag ser mer en dystopi än en vision om samarbete. När alla länder i EUspelar Fångarnas dilemma, en spelteori om fördelen att lita på varandra, kommer det obönhörligen sluta illa. Varje land och individ är sig själv närmast:

- inom 1 år är Schengen ett minne blott. Kanske inte helt officiellt avskaffat men inre gränserna kommer att bevakas och det är säkrast att bära med sig passet.  De fria rörligheten för människor är borta. Ett tag till kan kapitalet flöda runt fritt. 

- inom 1 år har Grekland lämnat Euron. Folket kommer att förkasta varje form av besparing och i skenet av den flyktingström som passerat landet är det förståeligt att tålamodet är slut. Hellre tre kaosår för att sen kunna jobba sig upp med egen valuta än 15 fattiga år utan nån som helst tro på framtiden.

- inom 2 år är Frankrike franskt och har lämnat valutaunionen. Kriget mot terrorn kommer att kosta mer än något annat land vill betala. Då behövs valutafriheten 

- inom 5 år är första atombomben släppt över Mellanösterns tredje världskrig. Föreställ er folkvandringen då. 

- inom 10 år byggs de första muslimska lägren i Europa. Förmodligen i östra Europa. 

- om senast 15 år är EU något våra barn får läsa om i historieböckerna. 

- senast om 20 år har norra Europa bildat en egen union. Norden och Baltikum bildar en region med 50 miljoner innevånare och skattefria etableringszoner och stor inre dynamik. 

Är det bra eller dåligt? 

Hela EU-projektet var en dålig idé, iallafall alldeles för hastigt genomfört. Är alternativet bättre? Fråga våra barn.