Svenska skolan i fritt fall

Efter att ha haft barn i skolan i 20 år med ytterligare 10 år framför mig är jag rejält bekymrad.

Lätt att glömma bort gamla problem när nya dyker upp. Media styr kosan lite hit och dit och sen hänger twittertorskarna på. Än är det skola,  sen tiggare och nu flyktingar.

Helt plötsligt försvann diskussionen om skolan bakom bilder på syriska flyktingar och media sprang åt andra hållet.

Ska vi få ordning och reda i Sverige med alla befintliga och nyanlända medborgare är nog skolan den bästa chansen vi har. Och vi kan absolut inte prioritera bort fokus från vår framtid och ryggrad.

Men.

Det är en lång väg tillbaka till en fullt fungerande skola.  Nyckelordet heter Arbetsro.

Skolan är en samhällsfunktion som är minst lika viktigt som försvar och sjukvård och vi borde betrakta de som trygga hörnstenar och inte politiska experiment. Klåfingrigheten har varit betydande från politiker.

Här kommer några av de problem man behöver lösa.

Klara befogenheter för lärare
Lärare och skolan i sig måste få befogenheter att tillrättavisa och avvisa störande och stökiga elever. Det är sen förälderns ansvar att ta hand om sitt barn. En lärare måste ha tydliga rättigheter att helt behärska klassrummet.
Det är många som ryser av att höra a-ordet -  Auktoritet.

Som en följd av lärarnas befogenheter kommer konsekvenserna om man inte kan följa ordning och regler.
Det måste bli glasklara konsekvenser för de elever som inte kan anpassa sig till klassen och som stör, stökar eller beter sig illa. Punkt!

Återigen, vem skulle acceptera att kollegor eller arbetskamrater på jobbet for omkring och störde arbetsron. Varför ska då barn få göra det utan några som helst konsekvenser?
Enkelt uttryckt -  ordning och uppförande, för att vara lite gammaldags konservativ.

Föräldrar får inte vara stalker
Att mailbomba lärare för att man som förälder är missnöjd med betyget eller ditt eller datt borde bestraffas med tjära och fjädrar.
Inför besökstider och ta bort email som kommunikation så blir det lite jobbigare och då får föräldrarna prioritera bort nåt träningspass på gymmet och det är ju skitbökigt.
Föräldrar ska stötta läraren i vått och torrt, och är det grova avvikelser i lärarens beteende får man kanske besöka rektor.

Arbetsmiljö
Har nån tittat in i arbetsmiljön på en skola. Vem med ett mysigt kontor med gratis kaffe, lunchrast och möjlighet att stänga sin dörr skulle vilja byta med skolans arbetsmiljö? Inte många.
Lärare måste få drägliga förhållanden för att yrket ska bli attraktivt.

Alla dessa förbannade anpassningar
Om man lyssnar på lärarna så verkar det vara så att skolans och personalens största uppgift är att anpassa sig till olika elevers olika förutsättningar.

Ett exempel på det,  tycker jag,  är den flodvåg av diagnoser som sköljt över skolan och som säkerligen kan vara förklarande (för föräldrar) men ibland verkar det som om det skulle betyda att skolan måste ta allt ansvar för det. Det borde ändå vara ett föräldraransvar. Visst,  jäkligt orättvist men det måste ändå vara så att om jag har ett barn med tex lättare inlärningssvårigheter som handikapp så måste jag som förälder kanske lägga ner 5 gånger så mycket jobb som andra. Tyvärr, det kanske suger men det är inte alltid skolans uppgift.

Och för vissa elever måste det finnas små klasser så dom inte stör andra och själva kan jobba, alla kan inte gå i samma klass.

Det är inte läraren som alltid ska anpassa sig!

Betygssystemet -  hjälp!
Idag har skolan ansvar för att få alla elever godkända. Varför då?
Varför är inte E ett betyg som enkelt kan jämföras med gamla tiders 1 (etta). Man har varit närvarande men har låga kunskaper.
F är underkänt men då beroende på att man varit frånvarande eller helt enkelt gett fan i skolan,  dvs inget betyg. Upp till eleven att ta ansvaret.

Nivågruppering
Sluta att tro att alla är lika. Vi har olika förutsättningar för olika saker. Att kunna välja nivå i vissa kärnämnen känns som en naturlighet.
Ge elever med olika teoretiska förutsättningar valet att kunna välja en enklare bana och, minst lika viktigt, låt de som vill ha större utmaningar få det. Är man duktig i tex mattematik så bör man kunna få utveckla det. Svårighet efter färdighet.

Förstatligande
Skolan är alldeles för viktig för att hanteras av kommunerna och ett av de stora misstagen som gjordes var när man kommunaliserade skolan. I och med det försvann likvärdighetsprincipen och vi fick en fragmenterad skola som skiljer sig stort mellan kommunerna beroende på kommunernas finansiella situation. Det är idag mycket stora skillnader mellan skolornas förutsättningar även om den grundläggande skolpengen ska vara likvärdig. Kommunerna kan sen använda olika fördelningsmodeller som gör förutsättningarna ännu mer olika beroende var man bor.
Jämför gärna en Södertäljeskola med en från Nacka, intressant.

Fria skolvalet
Att fritt kunna välja är också en del av liberaliseringens dröm om individens önskan om fria val. Med det får man tyvärr utarmning av skolor i utsatta områden och en meningslös variation av profiler på skolor. Vem behöver fotbollsinrikning på högstadiet? Seriöst? (Om det är nåt vi behöver är det i så fall matematisk inriktning).
Det borde gå att begränsa det fria skolvalet.

Hur gör man då läraryrket attraktivt?
Engagerade lärare som får utöva sitt arbete, bli respekterade för det och arbeta i en miljö som är jämförbar med vilken arbetsplats som helst är nog basen för att kunna rekrytera och behålla de bästa pedagogerna. Med eller utan lärarlegitimation.

Lönen är viktig men säkert inte allt. Motivation kommer utifrån erkännande och uppskattning och från respekt och intresse för yrkets utövande.
Hur ska det kunna hända om vi fortsätter ha den situationen som skolan befinner sig i nu?

Jag är uppriktigt förvånad över att lärarna inte kallar till strejk över sin eländiga situation. Sätt ner foten och säger stopp! Lägg ner arbetet och var inte så förbannat mesiga!

Men det är främst två andra stora grupper som måste ta sina ansvar för skolan nu. Politiker och föräldrar.

Politiskt måste till en bred och långsiktig överenskommelse om hur skolan ska se ut de närmare 25 åren. Det jönsande som präglat debatten senaste 10 åren har varit förödande.

Men det viktigaste ansvaret har fortfarande föräldrarna. Vi måste sluta vara så självupptagna med träning,  AW,  yoga och karriär och bli föräldrar istället. Den stökiga skola som vi beklagar oss över har vi själva ett oerhört stort ansvar för.